Närhetsjournalistik

Susanna Pettersson, en ny favoritskribent, skrev för en tid sedan om fenomenet “Olof Palme-ögonblick”. Det vill säga sådana händelser där man för alltid kommer att minnas var man var och vad man gjorde då de ägde rum. Jag satt på en buss på väg tvärs genom Norrlands inland när jag fick höra att TV4 beslutat att lägga ner sina lokala sändningar. I stället ska nio orter, bland annat “mina” städer Umeå och Östersund, ha kvar ett antal reportrar som ska fungera som korrespondenter och arbeta mot riksnyheterna. Antalet tjänster som försvinner beräknas till ca 140, men det faktiska antalet journalister som berörs är högre än så eftersom siffran inte inkluderar vikarier.

Jag kommer att tänka på bloggen “Dagens lokaltidningsbevikelse”. Jag minns att vi under journalistutbildningen fnissade lite åt de artiklar som samlades där, som ofta tycktes vara tämligen dråpliga historier om människor som blivit besvikna på något och talat om detta med lokal media. När jag så en dag läste en särskild artikel som blivit upptagen på bloggen kände jag att det där fnisset fastnade någonstans.

Artikeln var tagen från min lokaltidning och handlade om en kvinna från min hemby som skulle ta sig hem från stan då den sista bussen, av skäl jag nu inte minns, inte stannade för henne. Klassiskt fnissigt “lokaltidningsbesvikelse”-material kan tyckas, men för mig blev det en annan artikel. För jag har stått på samma busshållplats och väntat på samma buss mot samma by. Då blev känslan en annan. Klart hon var besviken. Klart man blir besviken när man åkt 25 mil för att ta sig till sjukhuset och det är mitt i vintern och något gör att man inte kan kliva på bussen hem.

Det handlar om perspektiv. Jag minns när mitt ex berättade för ett par riktiga infödingsstockholmare att det är nästan två mil till mataffären där han är uppväxt. ”Jag skulle aaaldrig kunna bo så långt från affären” lät det, men jag vågar nästan lova att det skulle gå snabbare att ta sig från Gåxsjö till Sikås och köpa en liter mjölk än från den där förortslägenheten till närmaste stormarknad. Skillnaden är hur många olika sorter det finns av den där mjölklitern.  På samma sätt vet jag som norrlandsinföding inte heller hur det känns när det kommer nysnö i Stockholm, och jag skulle inte kunna göra något inlägg i Slussen-frågan.

För att kunna berätta hur det känns nära så måste man vara just nära. Hur mycket en lokaltidningsbesvikelse dessutom kan säga om övergripande strukturer och problem ska heller inte underskattas.

Lokaljournalistiken står kanske inte och faller med TV4. Än har vi inte sett de fulla konsekvenserna av beslutet. Men vem som än må gynnas av det, så kommer jag att minnas att jag när det hände var på en plats som absolut inte gör det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s